I dagens DI skrevs om hälsovårdsrelaterade bolag. De har varit en relativt bra placering de senaste åren. DI ser goda skäl till att det varit så, liksom att fortsatt inga skäl finns att minska placeringar i sektorn. Man kopplar det till den globala trenden med ökat välstånd och därmed ökad efterfrågan på välfärdstjänster.
Vi har en fin sjukvård av hög kvalitet i Sverige och jag har många gånger funderat på varför vi inte gör större ansträngningar att välsigna resten av världen med vårt kunnande, vilket också hade öppnat möjligheter för nya världsledande företag från Sverige. Ett stort sjukhus jag lärde känna några år tillbaka i tiden hade i och för sig ett eget bolag för att sälja vård utomlands, med egen VD, fint kontor och allt. Men det fanns inga mål, ingen affärsplan och sjukvårdsverksamheterna såg mycket mer av problem än möjligheter med utländska patienter. Jämlikhetsargumentet användes också flitigt - "Ska vi ge vård åt utlänningar (eller för den delen patienter från andra landsting) när vi har patienter härifrån som står i kö?". Någon gång gjorde någon chef en ansats att få en bättre ekonomi genom att sälja vård, varpå missnöjda medarbetare tipsade sin lokala politiker, som givetvis inte stod upp för det större perspektivet fick chefen att backa tillbaka. Så min tro att den offentliga vården ska utveckla denna möjlighet är obefintlig!
Återstår de privata aktörerna. Under alliansregeringen hade de förmånen av att veta hur spelplanen ser ut, till skillnad från nu efter regeringsskiftet. Vissa landsting erbjöd i sanningens namn inte så mycket möjligheter för den specialiserade vården, men andra handlade upp vård och somliga lät privata verksamheter konkurrera om patienterna på samma villkor som de egna enheterna. Av de aktörer som fick en chans att visa framfötterna var de flesta små, privata bolag. En jätte, ett kooperativt bolag (Praktikertjänst). Några ägs av riskkapitalbolag (som Aleris och Capio) och några få är tillgängliga på aktiemarknaden, som Global Health Partner (GHP) och Feelgood. Jag har sedan länge en liten post i båda bolagen och för min del har det verkligen inte varit någon lycklig placering.
GHP's affärsidé är att samla specialiserade vårdverksamheter av hög kvalitet under samma hatt och helt enkelt vara så bra att man därmed vinner inträde på den halvstängda marknaden, samtidigt som man är stor inom helprivat och försäkringsfinansierad medicin. Idrottsskador till exempel med bolaget Orto-Center som har mycket gott rykte i branschen. Man har även verksamheter utomlands, vilket balanserar ett eventuellt "idiotstopp" i Sverige, men har gått på affärsmässiga minor i både Danmark och Arabien. Kursen ungefär halverades för min del, efter ett par besvikelser, men har nu hämtat sig till ungefär inköpsnivå igen. Jag har legat kvar eftersom jag tror att affärsidén i grunden är sund. Man samlar på sig en hög kompetens i Sverige och försöker utnyttja exportmöjligheter, där vi inte minst inom styrning och ledning har ett stort kunnande i internationell jämförelse. Ett problem med GHP är att man köpt upp flera mindre bolag som drivits av sina grundare och sedan låtit dem i stort sett vara som de är inom koncernen. Det finns säkert därför en outnyttjad samordningsvinst att hämta hem framöver med gemensamma arbetssätt, utrustningar och behandlingsfilosofi. Minus är en spretig ägarbild och bitvis mycket dålig information från bolaget, inte minst vid stora kursrörelser. Det ger en känsla att man som outsider har en nackdel gentemot huvudägarna och att alla aktieägare därmed inte har samma möjligheter att agera. Jag är lite vankelmodig till aktien trots god tro på grundidén och kan därför inte rekommendera den till någon som litar på mitt goda omdöme. Själv ligger jag kvar ett tag till. Kanske.
Feelgood däremot har kämpat på trots stora besvikelser i omvärlden. För några år sedan var kraven på företag att ha en seriös företagshälsovård - bolagets kärnverksamhet - betydligt större. När den urholkades försvann mycket av bolagets förutsättningar, men de har kämpat på bra ändå. Ledningen kämpar med att nå lönsamhet även i det kärvare klimatet men har verkligheten emot sig. Även här kan jag inte rekommendera aktien till andra även om jag av nostalgi ligger kvar tills vidare med mitt numera lilla och värdemässigt halverade innehav.
För den som tror på branschen, är det således svårt att nå en bra exponering mot den på aktiemarknaden. Forsknings- och medicinteknikbolag finns det däremot gott om vilket jag skrev om igår. Vill man in i branschen kanske trots allt vägen via fonder kan vara ett alternativ. Flera bolag har fonder inriktade på "Health Care" och de har avkastat bra. I mina pensionsfonder är Fidelity Global Health Care mitt enskilt största innehav, vilket belönats med omkring +70% senaste året (en del pga dollarns rusning, men det spelar ingen roll). Liknande fonder har även JPM, Carnegie och DNB där man utifrån inte kan se någon kvalitetsskillnad, tycker jag. Två invändningar har jag mot dessa fonder: De ligger tungt i Big Pharma och borde utifrån sitt namn lägga mer i sjukvårdsproducenter. Särskilt om man väljer sektorn för att få stadig och hög avkastning trots konjunktur. Läkemedelsbolag kan man investera i via specialfonder eller direkt i aktierna. Den andra invändningen är avgifterna. Samtliga ligger på 1,5% eller högre. Dessa fonder kräver inte en så aktiv förvaltning att priset motiverar insatsen. Varför tar inte en svensk fondförvaltare upp handsken? En branschfond av detta slag borde vara ett inslag i varje pensionsportfölj. Om hundra investerare med varsin miljon hör av sig, så kör vi!
Vi har en fin sjukvård av hög kvalitet i Sverige och jag har många gånger funderat på varför vi inte gör större ansträngningar att välsigna resten av världen med vårt kunnande, vilket också hade öppnat möjligheter för nya världsledande företag från Sverige. Ett stort sjukhus jag lärde känna några år tillbaka i tiden hade i och för sig ett eget bolag för att sälja vård utomlands, med egen VD, fint kontor och allt. Men det fanns inga mål, ingen affärsplan och sjukvårdsverksamheterna såg mycket mer av problem än möjligheter med utländska patienter. Jämlikhetsargumentet användes också flitigt - "Ska vi ge vård åt utlänningar (eller för den delen patienter från andra landsting) när vi har patienter härifrån som står i kö?". Någon gång gjorde någon chef en ansats att få en bättre ekonomi genom att sälja vård, varpå missnöjda medarbetare tipsade sin lokala politiker, som givetvis inte stod upp för det större perspektivet fick chefen att backa tillbaka. Så min tro att den offentliga vården ska utveckla denna möjlighet är obefintlig!
Återstår de privata aktörerna. Under alliansregeringen hade de förmånen av att veta hur spelplanen ser ut, till skillnad från nu efter regeringsskiftet. Vissa landsting erbjöd i sanningens namn inte så mycket möjligheter för den specialiserade vården, men andra handlade upp vård och somliga lät privata verksamheter konkurrera om patienterna på samma villkor som de egna enheterna. Av de aktörer som fick en chans att visa framfötterna var de flesta små, privata bolag. En jätte, ett kooperativt bolag (Praktikertjänst). Några ägs av riskkapitalbolag (som Aleris och Capio) och några få är tillgängliga på aktiemarknaden, som Global Health Partner (GHP) och Feelgood. Jag har sedan länge en liten post i båda bolagen och för min del har det verkligen inte varit någon lycklig placering.
GHP's affärsidé är att samla specialiserade vårdverksamheter av hög kvalitet under samma hatt och helt enkelt vara så bra att man därmed vinner inträde på den halvstängda marknaden, samtidigt som man är stor inom helprivat och försäkringsfinansierad medicin. Idrottsskador till exempel med bolaget Orto-Center som har mycket gott rykte i branschen. Man har även verksamheter utomlands, vilket balanserar ett eventuellt "idiotstopp" i Sverige, men har gått på affärsmässiga minor i både Danmark och Arabien. Kursen ungefär halverades för min del, efter ett par besvikelser, men har nu hämtat sig till ungefär inköpsnivå igen. Jag har legat kvar eftersom jag tror att affärsidén i grunden är sund. Man samlar på sig en hög kompetens i Sverige och försöker utnyttja exportmöjligheter, där vi inte minst inom styrning och ledning har ett stort kunnande i internationell jämförelse. Ett problem med GHP är att man köpt upp flera mindre bolag som drivits av sina grundare och sedan låtit dem i stort sett vara som de är inom koncernen. Det finns säkert därför en outnyttjad samordningsvinst att hämta hem framöver med gemensamma arbetssätt, utrustningar och behandlingsfilosofi. Minus är en spretig ägarbild och bitvis mycket dålig information från bolaget, inte minst vid stora kursrörelser. Det ger en känsla att man som outsider har en nackdel gentemot huvudägarna och att alla aktieägare därmed inte har samma möjligheter att agera. Jag är lite vankelmodig till aktien trots god tro på grundidén och kan därför inte rekommendera den till någon som litar på mitt goda omdöme. Själv ligger jag kvar ett tag till. Kanske.
Feelgood däremot har kämpat på trots stora besvikelser i omvärlden. För några år sedan var kraven på företag att ha en seriös företagshälsovård - bolagets kärnverksamhet - betydligt större. När den urholkades försvann mycket av bolagets förutsättningar, men de har kämpat på bra ändå. Ledningen kämpar med att nå lönsamhet även i det kärvare klimatet men har verkligheten emot sig. Även här kan jag inte rekommendera aktien till andra även om jag av nostalgi ligger kvar tills vidare med mitt numera lilla och värdemässigt halverade innehav.
För den som tror på branschen, är det således svårt att nå en bra exponering mot den på aktiemarknaden. Forsknings- och medicinteknikbolag finns det däremot gott om vilket jag skrev om igår. Vill man in i branschen kanske trots allt vägen via fonder kan vara ett alternativ. Flera bolag har fonder inriktade på "Health Care" och de har avkastat bra. I mina pensionsfonder är Fidelity Global Health Care mitt enskilt största innehav, vilket belönats med omkring +70% senaste året (en del pga dollarns rusning, men det spelar ingen roll). Liknande fonder har även JPM, Carnegie och DNB där man utifrån inte kan se någon kvalitetsskillnad, tycker jag. Två invändningar har jag mot dessa fonder: De ligger tungt i Big Pharma och borde utifrån sitt namn lägga mer i sjukvårdsproducenter. Särskilt om man väljer sektorn för att få stadig och hög avkastning trots konjunktur. Läkemedelsbolag kan man investera i via specialfonder eller direkt i aktierna. Den andra invändningen är avgifterna. Samtliga ligger på 1,5% eller högre. Dessa fonder kräver inte en så aktiv förvaltning att priset motiverar insatsen. Varför tar inte en svensk fondförvaltare upp handsken? En branschfond av detta slag borde vara ett inslag i varje pensionsportfölj. Om hundra investerare med varsin miljon hör av sig, så kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar